Dagarna går nu och vi har kommit några steg längre i flyttstressen. Magnus lägenhet är, tro det eller ej, nästan tom nu . Jag sitter här på en tunn bäddmadrass på golvet i ett ekande sovrum. Man trodde detta var en omöjlig gåta att lösa, att få bukt på denna nästintill kaosartade lägenhet. Men vi är på god väg nu, och redan i morgon (torsdag) vid den här tiden är förhoppningsvis den renstädad och nycklarna återlämnade till Bollnäs bostäder. En stor förtjänst i detta har magnus förlädrar som varit här de senaste dagarna och hjälpt till!
Jag hade förväntat mig en enorm träningsverk efter vasaloppsspinningen i söndags, men vad den uteblev. Ska ju verkligen inte klaga över detta, men ack så man kämpade. Fast i och för sig, själva träningsformen spinning är ju min kropp väldigt van, så det är ju såklart därför jag inte fick nån träningsverk. Däremot var man förstås mör i benen, för att inte tala om hjärnan. Jag har aldrig känt mig så mentalt energilös som dagarna efter, och jag var konstant (mer än vanligt) hungring!
Jobbet har den här veckan inte kännts lika kul som vanligt, vet inte riktigt varför, men jag hoppas det bara är en period som jag känner så. Kan tänka mig att det mycket har att göra med att jag nu inte längre så smidigt kan gå hem på luncherna och få den där enormt viktiga pausen. Nu har jag matlåda med till jobbet, och eftermiddagarna känns mycket längre.
Jag var på min, för den här gången, sista gitarrlektion hos damen igår (tisdag) kväll. Jag måste börja prioritera nu, och vara snäll mot mig själv. Tisdagarna har varit så jobbiga de sista veckorna.. Först jobba hela dan, sen stressa i sig mat, sen iväg på gitarrlektion och sen vara pigg, glad och peppande på mitt pump-pass. Det tar kol på en till slut! Mitt pump-pass igårkväll gick super, och över förväntan bra. Det är ju så grymt kul, och jag förstår inte var all energi kommer ifrån, så känner man sällan när man själv ska gå på pass ju! Jag får bra respons, och jag känner att jag kan leverera nåt bra till deltagarna. Viktigt för mig att kunna tillåta mig själv vara stolt över det jag gör. Har lite att jobba med på den fronten, men jag försöker suga ut mig så gott det går! Även pumpen blir det mindre av framöver, jag kommer att dela passet med två andra instruktörer, och alltså bara köra var tredje vecka. Känns okej, för det är ju ändå nästan 2 timmar från det att jag slutar på jobbet tills passet börjar. Och vad ska man göra dårå??? Inga större problem sålänge man bor i Bollnäs och kan gå hem, men när man bor i Alfta sen kan det bli lite värre.
Magnus jobbar på Tranan nu, och han kämpr på med dessa onsdagar mars ut, sen blir det bara 1 lördag i månaden för oss, då vi ska jobba där. Blir alldeles lagom det. Man sabbar ju inte varje helg, och man kan fortfarande ha en fot inne bland det härliga jobbgänget! Magnus ska sluta jobba på bolaget med, och även med att coacha innebandyn, så nu börjar vi kunna skaffa ett riktigt bra liv. Heltidsjobb båda två och lediga gemensamma helger (vad är det? det kommer bli nåt nytt för mig!!), för att inte tala om det hus vi köpt!! Blir nog bra det här!
På lördag blir det 10-årsjubileum från nian, vi ska vara på Tranan, JIIIHHAAA! Blir nog riktigt trevligt, tror dock inte så många kommer, men vi få som kommer, kommer säkert ha det kalas!
Bäst att lägga sig nu, på den hårda madrassen på golvet, en lång dag i morgon med!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar