Pressen är hård...

Nu är det redan torsdag och klockan har passerat 17, vilket betyder att jag nu slutat på jobbet. Jag minns så väl hur jag kände när jag precis börjat jobba här på Hitta.se, jag var toppenglad och kände att jag nog fått världens roligaste och underbaraste jobb. Visst, arbetsplatsen i sig är jag väldigt imponerad av; stämningen, lagandan, hur man satsar på personalen, underbart fräscha/fina lokaler osv. Jag har med andra ord aldrig varit med om detta tidigare. Men, nu kommer vi till ett MEN.... Säljjobb har jag tidigare alltid sagt att; Nä, det skulle jaga aldrig kunna jobba med. Kankse för att man vet hur drygt det är när säljare ringer till en själv... Men, när det gäller att ringa till företag, och i mitt syfte helhjärtat verkligen skulle gagna företaget, har det fakstiskt kännts helt okej att jobba med sälj. Det är nog också därför jag ändrat uppfattning lite om säljyrket, det finns många olika typer av sälj alltså. Däremot har jag nu kommit till en punkt då jag tydligt känt av hur otroligt mycket det påverkar ens mentala känslor. Säljer man är man lyckligast i världen och man tycker att jobbet är det roligaste man kan tänka sig. Säljer man däremot inte, alltså om det går långa perioder utan bra resultat känns det hårt kan jag säga. Att gå hem från en arbetsdag och inte har sålt något känns för mig som att jag inte har preseterat bra denna dag. Och man har verkligen en press på sig, vi lever efter en budget som ska uppnås och när man inte är med och bidrar varje dag så är det ju klart att man inte känner sig tillräcklig alla gånger... Känner mig så kluven, för jag trivs verkligen inte med att ha denna piska efter mig hela tiden, att jag måste prestera, presetera, prestera för att känna mig nöjd efter en arbetsdag...
Det har känts lite tungt nu den senaste veckan, för känslan kommer mer och mer, och jag längtar inte tillbaka lika mycket som jag gjorde i början. Just av den anledningen att jag vet att jag har den pressen på mig. Vi får statistik på mejlen hela tiden från chefen hur vi ligger till, och man blir ju helst klart stressad av det... Förutom det är det toppen på jobbet måste jag ändå säga!

Det går bra att bo i Böle nu ett tag i allafall, fast visst längtar man efter huset nåt otroligt enormt. Jag och Magnus var och skulle välja tapeter igår, men butiken hann stänga innan vi blivit klokare av alla dessa 100-tals fina tapeter. Får försöka knipa en tid till det under nästa vecka istället. Nu ska jag ta och bege mig från jobbet (äntligen må jag väl säga), jag ska gå till Granberg, för där vankas det tjejträff med syjunta!

I helgen blir det Örebro med mina kära vänner från Hälsopedagog-klassen, Anna och Bella. Längtar nåt enormt efter att få träffa dem!

Jaha, nu blev jag visst själv kvar här, fick en nyckel så nu ska jag låsa alla portar tydligen... Hua, vilket ansvar!